Sömnparalys

Satt på reddit och läste en intressant IAmA idag om en kille som lider av en sjukdom som innebär att hans hjärna slutar kommunicera med hans hjärta för en stund (läs: han dör), för att sedan återuppta kommunikationen någon minut senare vilket leder till att han "återuppstår", kommentarerna löpte vidare och började tillslut handla om sömnparalys.

Sömnparalys?

När du somnar så stänger din hjärna av din förmåga att medvetet röra på dina muskler, sömnparalys innebär att hjärnan råkar stänga av denna förmåga lite för tidigt vilket innebär att du ligger vaken och i medvetande tillstånd utan att kunna röra dig, det kan också hända att hjärnan glömmer bort att starta sagda förmåga lite för sent efter att du vaknat. Detta innebär alltså att du kan ligga och vara vaken och för en stund ha förlorat din förmåga att röra dig dina muskler, alla autonoma rörelser så som ditt hjärta eller din andning fungerar förstås fortfarande som det skall men du kan till exempel inte röra huvud, armar eller ben - du kan bara ligga och stirra.

Sömnparalyser kan pågå allt ifrån några sekunder upp emot 20 minuter (med undantag för människor som lider av narkolepsi som kan ha det längre än så).

Varför är det här intressant?
För att det kan också leda till hallucinationer!

Coolt, men varför är det intressant?
För att jag var själv med om en sömnparalys för inte mer än en vecka sedan eller så, med hallucinationer!.
Eftersom jag vid tillfället inte visste om vad det egentligen var frågan om har jag tills nu antagit att det varit en tämligen obehaglig och allt för verklig dröm, nu när jag vet vad det egentligen var är det typ det coolaste jag varit med om.

Hur som helst så var min upplevelse att jag var medveten om att jag låg i min säng utan möjlighet att röra mig samtidigt som en relativt obehaglig hallucination inträffade där det kändes som att jag blev släpad på marken i ett rum av något jag inte kunde se samtidigt som en vän snackade om någonting irrellevant helt obekymrad av vad som hände mig. En annan hallucination jag hade var betydligt behagligare då den helt enkelt verkade handla om att jag var på någon fest där jag blev bjuden på öl. Jag fick tillbaka min förmåga att röra mig igen efter kanske tio minuter.

Knarkigt och coolt var det och jag hoppas definitivt på att det är någonting återkommande nu när jag faktiskt vet vad det var, skulle nog kunna uppskatta det mer då!

Come back in focus again


Jag förstår inte riktigt hur jag under så lång tid kunnat leva utan den här musiken, det var på allt för längesedan jag lyssnade och blev sådär löjligt insnöad i Radiohead men det kommer nu snabbt tillbaka till mig varför jag så länge har kallat dem för mitt favoritband.

Texterna sitter kvar, jag kan dem fortfarande, varenda minsta detalj av dem och jag blir påminnd av hur många gånger jag googlat efter deras låttexter och hur mycket bandet faktiskt betytt för mig under åren. Det kan låta klychigt och det är det förmodligen också.

Om de nu bara kunde boka en spelning i Sverige.


Just as you take my hand
Just as you write my number down
Just as the drinks arrive
Just as they play your favourite song
As your bad day disappears
No longer wound up like a spring
Before you've had too much
Come back in focus again


Vad hände under studentveckan?

I brist på annat att göra och i kvarvarande eufori (den som drar ett skämt om melodifestivalen på grund av det där dör) över den gånga veckan satte jag ihop en liten punktlista över det mesta som har hänt i samband med studenten!
  • Jag gick på bal med Karro och det var skitkul.
  • Jag har haft en studentvecka, som inneburit en hel vecka av lugnt stillasittande festande med igår som den sista dagen.
  • Jag har ätit druckit champagnefrukost, om det är någon tradition som jag har lite svårt att förstå så är det nog den men det hade definitivt sin charm.
  • Jag har festat.
  • Jag tog studenten vilket kändes helt overkligt och är något som först nu börjar sjunka in på riktigt.
  • Jag har pratat med min släkt under alkoholpåverkan, allt för att man måste. den komiska effekten!
  • Jag har festat mer.
  • Shots!
  • Jag har fått min plånbok att älska hata mig.
  • Jag har skitit i föregående punkt och festat och shotat mer på Smögen med klassen och nära vänner.
  • Jag har lärt känna en vän ifrån en kontinent i söder!
  • Hade min sista studentutgång på trägårn igår med bland annat Måns den gamle räven som fint nog bondade med Karro igen, det kändes som att gå tillbaka i tiden lite fast med relativt stora mängder alkohol i kroppen.
  • Dagen därpå spenderades till större delen i en säng.
  • Jag kom hem, åt lite mat, hamnade i matkoma och somnade framför datorn under en timma, relationen mellan min kropp och mitt sinne är påväg in i skilsmässa, jag ger det en månad.
  • Jag insåg att jag inte längre behöver ha tillgång till min skolmail och tog bort det bokmärket vilket påminde mig om när jag en gång i tiden slutade nian och tog bort Fronter som bokmärke.
  • Jag har insett att saker och ting kan hända väldigt plötsligt och att det kan vara väldigt, väldigt välkommet.
  • Min hals har varit min bästa vän hatat mig under hela veckan, äntligen kommer den få tid att hela sig.
  • Inser i skrivande stund att detta inlägg tagit pinsamt lång tid att skriva då det har varit så många intryck, dags att avsluta.
Jag var påväg att avsluta detta på det klychigaste viset möjligt men insåg att jag inte kan bryta karaktär, ni skulle ju bli så förvirrade då men alla ni vänner som varit med under veckan skall ha ett enormt tack för att ni hjälpt göra den så bra som den blev!

Mina föräldrar köpte mig en present

En trähyvel i sina bästa år, den bästa sortens hyvel!

Snart skall det tas itu med den här bloggen igen, den har tyvärr fått lida en hel del på grund av allt studentfirande som jag känner jag behöver skriva av mig om förr eller senare, men tills dess - Grattis till oss alla i Uddevalla gymnasieskola! Ett stort grattis också till den fantastiska Annika och hennes musketörer som igår tog studenten i Trollhättan, fyfan vad vi alla är bra!

Firandet fortsätter kanske idag och om min kropp och mitt medvetande varit två olika individer så hade kroppen med all säkerhet varit skitsur på vilken idiot medvetandet är som levt hela studentveckan som det vore en festival.

Riktigt jävla fint har det hur som helst varit, tack för allt!

Huvud, axlar, knä och tå

Sakerna du kan hitta på Reddit ibland alltså.
Som till exempel den här gifen som visar den mänskliga kroppen inifrån med början vid huvudet och avslut i tårna.

Årets HyvelTjuv!

Det var bal igår och den översteg alla mina tidigare förväntningar om kvällen, inte minst tack vare fina klasskamrater och min underbara vän och baldejt Karolina. Till er på ÖP som är intresserade så bloggar även hon och hon lär med all säkerhet kommer att kasta upp mängder av balbilder inom en snar framtid så se till att hålla koll på hennes blogg HÄR!

Jag lär förmodligen också skriva av mig lite om balen här snart jag med, endast för er underbara människor som jag under kvällen fick reda på läser här då och då.

Hur som helst så vann jag under kvällen ett pris som låg under hård konkurrens, nämligen priset för Årets HyvelTjuv!
Det var som jag misstänkt länge nu, jag är bäst i min kategori och det är oerhört skönt att äntligen fått det bekräftat.

Hursomhelst, tack för en perfekt bal alla ni underbara jävla människor, jag ser fram emot att gå på banketten och fira studenten med er snart!

TILLÄGG: Efter att ha läst igenom inlägget i efterhand inser jag hur oerhört ostigt det är, ursäktar för det, men det är faktiskt lite befogat.

Dancing on the corpses' ashes


Världens bästa spel!

Igår skapade jag något som i teorin skulle kunna bli det bästa spelet i världen.
Tror ni mig inte? Reddit håller iallafall med mig!

Vad jag gjorde var att jag helt enkelt kombinerade bilder från två spel, Mirror's Edge och Portal.
Jag har redan skrivit om Portal i det här inlägget, konceptet är simpelt - du går in i en portal och kommer ut ur den andra, portalerna skjuts med hjälp av ett portalvapen mer detalj än så kommer jag inte gå in i då det är allt du behöver veta. Mirror's Edge är ett spel som har en kraftig fokus på parkour och free running, man springer omkring på hustak och använder sig av sina akrobatiska skills för att ta sig fram och för att slå ner fiender, stadsmiljöerna är också kliniskt vita och oerhört läckra, som bilden nedan är exempel för.

Så vad händer om man kombinerar dessa två spelelement? Portaler och akrobatiska skills. Jo det bästa spelet i världen händer, du skulle kunna hoppa bland hustak och slå ned fiender i vanlig ordning men vid behov även kunna använda ditt portalvapen för att lösa ett pussel eller förvirra dina fiender, det skulle ge två redan fantastiska spel helt nya dimensioner. Med hjälp av smart bandesign och förändring av portalvapnets mekanik skulle man kunna förhindra att spelaren bara skjöt två portaler för att ta sig igenom varje bana och spelaren skulle precis som i Portal ibland vara tvungen att använda sig av fysikens lagar för att ta sig vidare.


Fan vad jag önskar att det här var ett verkligt spel.

Postar bara för att Karro är tjatig

... och för att det är en fantastisk bild.

Varför jag tycker att Dead Space 1 är bättre än dess uppföljare

Dead Space 1 är ett spel jag håller ganska kärt då det numera är ett av de få skräckspel som försöker skrämma dig genom att bryta ner ditt psyke istället för att använda den vanliga "hoppa upp i ditt ansikte"-typen av skräck. Detta ledde till att jag kunde jag känna ett genuint obehag för att gå in i nästa rum eftersom man var så försvarslös, man hade ont om ammunition och man hade sedan innan hört otrevliga ljud ifrån den riktningen (ljudbilden i Dead Space 1 är förmodligen den bästa jag upplevt i något spel). Utöver det här bidrog även Dead Space 1 med innovativa vapen och med spelmekanik jag inte tidigare upplevt i andra spel, det kändes nytt och jag gillade att det inte kändes som en generic shooter.

I Dead Space 2 förändrades saker och Isaac Clarke hade helt plötsligt blivit en actionhjälte, jag slutade vara rädd för vad som skulle befinna sig bakom nästa hörn och kom på att jag inte uppskattade spelet lika mycket som dess föragångare.

Den actionorienterade inriktningnen som uppföljaren tog väldigt tydlig om man tänker på alla spelets plötsliga quick time events och alla oerhört scriptade scener där Isaac flyger igenom rymden likt Superman, orsakar explosioner och nödtorftigt flyr undan enorma monster, allt detta utan att spelaren ens behöver röra kontrollen. Stundtals blir jag förvirrad över ifall jag spelar ett spel eller om jag kollar på en film.

I Dead Space 2 är utspridningen av pussel väldigt centerad, de är i stort sett intryckta i ett enda kapitel och jag får känslan av att utveklarna endast gjorde det kapitlet på det viset för att göra demografin som tycker om pussel i spel nöjd. I Dead Space 1 var pusseldelarna bättre utspridda igenom hela spelet och det gav istället spelet en skön variation av tänkande och panik. Andra saker så som att de ändrade hur Isaac rör sig fritt under Zero Gravity-segmenten och att han fick en röstskådespelare (diskutabelt ifall det här är en bra eller dålig sak men jag fann iallafall att spelet klarade av att leverera en bra story utan att hans verbala inblandning) gjorde också den totala upplevelsen lite sämre för min del.

För att sammansatta kan man säga att jag tyckte att Dead Space 2 höll dig i handen mer än dess föregångare vilket gjorde upplevelsen mindre utmanande och mindre intressant. Missuppfatta mig inte, jag tycker inte att Dead Space 2 är ett dåligt spel men som ett fan av det första spelets kvaliteter så blev jag aningen besviken av förändringarna som skedde.

Nu har jag ju faktiskt inte spelat igenom hela Dead Space 2 ännu på grund av teknika problem (Karro, fixa din TV) så vi får helt enkelt se om spelet i dess slutskede på något sätt lyckas vända mina åsikter, det är iallafall vad jag hoppas på.

Ett skolarbete

I själva verket skrivs det här inlägget endast för att få mer spridning på mitt arbete, vilket är något som lärarna var ute efter mer arbetet. På grund av detta är resten av texten är egentligen inte läsvärd, men om du läser trots är du snäll, kom ihåg det!

I naturkunskapen hade vi fått en uppgift vid namn "Lämna spår" som handlade om att vi på kreativa vis skulle få människor att leva en lite mer miljövärnlig vardag. Mitt kreativa sätt att påverka människor och lämna spår var så att göra en plansch som visar baksidan av ett mjölkpaket där jag photoshopat in en egenskriven text om bäst före-datum.

Planchen finns i högre upplösning här om du är intresserad:
http://i.imgur.com/fvhgt.jpg

Jag har (snart) tagit studenten!

Och det känns helt sinnessjukt.
Studenten? Jag? Efter dessa fyra gymnasieår?
Ja, jag har gått fyra gymnasieår, jag var inte nöjd med musiklinjen jag gick mitt första år så jag började istället i ettan på en samhällslinje, för att göra en lång historia kort.

Hursomhelst, studenten, jag blev chockad när jag i förrgår insåg att det bara är ungefär en månad tills jag tar den, tills jag är fri. Det är roligt samtidigt som det är aningen skrämmande för mig. Ni förstår, jag är för bra för att lämna in saker innan deadlines, detta har lett till att jag nu har hundratals saker att få gjort innan betygen sätts någon gång i slutet av månaden, men det skall allt lösa sig, på något vis.

Problemet med att inte få varm mat serverad under lunchtid på lovet är någonting som kommer hålla i sig lite längre den här gången.

Framför allt känner jag mig väldigt oförbredd hela spektaklet, lapparna som räknar ner antalet tagar innan studenten har suttit uppe på väggen i skolan länge, men jag har aldrig reflekterat över dem, över hur lite tid det är kvar. Kanske blir jag mer förbredd när jag kollat ut en lämplig kostym att använda på balen och studenten imorgon med Karro, hon är bra den, mh.

Framtidsplaner?
Så här känner jag för sånna pretantiösa grejer.

NEEEEEEJ! PANIK!


Jag skulle plugga...

... sedan hände Daft Punk.

Ännu mer Walking Dead!

Läste ut Walking Dead-kompendiumet för en vecka sedan och nu är det dags att dränka sig i ännu mer zombifierad lycka, den här gången är det med första av Walking Dead-spelet som är uppdelat i fem delar som kommer fortsätta släppas under årets gång. Något som är intressant med detta spel inte följer samma handling eller karaktärer som serietidningen och tv-serien gör, i detta spel får man istället följa en helt ny karaktär; Lee, en kriminell person som vid vid zombieutbrottets början är påväg in i fängelse men som snart lyckas fly fältet. Robert Kirkman, författaren till serietidningarna är även med och arbetar aktivt på detta spel, så risken för att spelet skall vara under förväntan är minimal.

Tyst Frida, det är visst snyggt.


bloglovin RSS 2.0